Hon såg verkligen fram emot att få träffa vänner och familj, försommaren bjöd på det bästa av väder och syrenbuskarna gav den där extra effekten i form av doft av svensk sommar. Hon bestämde sig för att fokusera på annat, på förberedelser, det lilla tal hon skrivit till vännen, dekorering av jordgubbstårtan som likt varje år föll på hennes lott. Inte minst slå in presenten, hennes favorit intimprodukter i en blå fin påse, perfekt present till sin väninna. 

Väl på plats inne i köket efter att ha kramat sin vän och grattat henne på födelsedagen kunde hon inte hålla tillbaka längre. 

“Jag träffade honom igår på stationen”, sa hon. Elin tittade snabbt mot henne med ögon som strålade av nyfikenhet och en glimt av något annat, anade hon en oro i vännens blick?

“Hur var det, berätta allt” sa Elin ivrigt.

 “Det var precis som att tiden stått stilla, som att det inte gått fem år, som att jag inte varit förlovad i tre års tid med någon annan och att känslorna bara varit satt på paus, som om jag använt en fjärrkontroll” hon fortsatte snabbt “Paus, förstår du, för att sedan trycka play..”, hon suckade och la händerna för ögonen och satte sig ner på en stol i köket. "Vi kysstes till och med", mumlade hon fram.

Vännen gick fram till henne och sa “Jag förstår, ni hade något speciellt ihop under lång tid, kanske går det att..” Nej, absolut inte” avbröt hon Elin snabbt, “Jag gick ifrån honom igår, han har inte ens mitt nya nummer och det är bäst så”.

“Okej, jag förstår, men kan vi vara överens om att vi försöker glömma honom för idag, det är sommar och det är min fest, jag vill att du ska ha roligt” Elin ser bedjande på henne med en stor dos empati i blicken.

De ler mot varandra och skålar i ett glas bubbel. Skålen får symbolisera att den här dagen är för nya minnen och inte gammal kärlek - må den rosta.

Festen är lyckad, vänner och familj äter gott, skålar och skrattar, precis som en födelsedagsfest i början av sommaren ska vara. Trots den trevliga stämningen har hon en tydlig känsla i bröstet, en känsla av rastlöshet, sorg, saknad. Det gör rent av ont. Hon skakar på huvudet som i ett försök att släppa tanken av honom. 

Elin kommer fram till henne, hon är lycklig och lyser av glädje på ett sådant sätt som Elin ofta gör. De ser på varandra och plötsligt drar Elin henne åt sidan. 

“Du får inte bli arg på mig nu”, börjar Elin försiktigt med en oro i rösten som får henne att bli nervös. “Vad menar du”? frågar hon.

 “Jo, vi har haft kontakt.. nyligen, han och jag” Elin tystnar några sekunder, som att hon letar efter rätt ord. Oroskänslan växer i brösten på henne, vad ska det här betyda, Elin och han? Nej? 

“Han visste att du skulle vara där igår, på stationen” får hon snabbt ur sig. 

Hon låter orden sjunka in. Han visste, som i att han väntade på henne. Hon blir chockad men samtidigt sprider sig en känsla av glädje i bröstet.

“Förlåt, jag vet att du inte ville träffa honom igen men han har verkligen varit förkrossad, när han fick höra att ni brutit förlovningen hörde han av sig och ställde frågor och jag, ja du vet, jag tycker att ni hör ihop..” fortsätter Elin.

 "Han är på väg hit, nu..” Elin tittar nervöst på henne, försöker tyda en reaktion.

Nu slår fjärilar till igen med full kraft i vingslagen, är han på väg hit nu? Hjärtat hoppar över både ett och två slag och hon kan inte förstå det Elin just sagt. Han är på väg hit, för hennes skull.

Innan hon hinner tänka mer hör hon glada tillrop utifrån gästerna, hon tittar ut genom fönstret och ser honom direkt. Han hälsar artigt på några men rör sig samtidigt framåt, bort från gruppen av firande människor. 

Han kommer gående på grusgången med blicken letandes, hon känner att det pirrar till av nervositet. Hon går ut på trappen och möter honom. De står så ett tag, tar återigen in varandras närvaro och den här gången vet hon att hon inte kommer släppa honom. Kramen som de sedan ger varandra är full av kärlek, förhoppning, spänning och lust.

Det var meningen att de skulle mötas igen.